Idag som sagt skulle premiärridningen på Jojo ske. Allt gick prima tills longeringen. Jojo, var väldigt spänd och koncentrerade sig inte riktigt på mig utan mer på små shettisarna och barnen. Kanske inte de bästa förutsättningarna för att få en häst avspänd, men ibland får man bara gilla läget med andra i ridhuset. Efter ett tag tänkte jag, nä jag hoppar upp så kan jag skritta honom så han blir avspänd. Där skulle jag tänkt på att han var unghäst. Jag hoppade upp försiktigt och det var inga problem, sedan satte jag igång honom i skritt och då slog det slint. Han fick panik och oberedd som jag va ramlade jag av. Sedan var det kört att hoppa upp i ridhuset. Det var bara att gå tillbaka till stallet och börja om från början. Pappa var som tur va med så han kunde hålla Jojo, medan jag lugnt och försikigt försökte vänja Jojo igen för ryttare och få honom avslappnad. Jojo blev tillslut lugn och jag kunde sitta och skritta på honom med pappa vid sidan i stallgången.

 

Ibland blir det bara inte som man tänkt sig. Så här är det med hästar. Det går upp och ner. Det viktigaste är att man ser problemet OCH försöker hitta lösningen på problemet.

 

Jag skulle tänkt på att även fast han var lugn när jag provred honom och han uppfört exemplariskt för övrigt. Skulle jag tänkt på att han är ung och i en ny miljö. Nu är det bara att backa tillbaka bandet och börja om från början och ta en sak i taget. Skapa förtroende och trygghet. Sen är det bara på't igen! 

 

//RD