Igår var vi på språng igen och denna gång till Märsta. Jag har turen att få åka med Kattis till tävlingen då mina föräldrar var bortresta. Och tur var ju det annars hade jag inte tävlat förrän i Juni... Ett dunder tack till superKattis!

 

I Märsta var vi anmälda till 110cm och 120cm.Vilket betyder att jag och Liza skulle debutera 120 tillsammans. Spännande och skitnervöst. Liza är väldigt rutinerad, men jag själv har ingen rutin i de högre klasserna. Vilket jag nu ska ändra på, med hjälp utav Liza. 

 

I 110cm, är jag verkligen supernöjd över både min och Lizas prestation. Hon var mycket lugnare och mer lyhörd än förra tävlingen. Jag själv kände mig väldigt avslappnad inför starten och var totalfokuserad och gjorde bra och snabba beslut vilket lönade sig. Vi fick noll fel i 110.

 

 

Nu till 120 starten. Framhoppningen är en av dem bästa framhoppningarna jag gjort. Jag var stencool och Liza var avslappnad och fin. Sprången var fantastiska. Tyvärr blir det alltid så här inför en nervös start. Jag är superkoncentrerad vid framridning och framhoppning, men på banan försvinner jag bort... Detta hände då självklart. Till första hindret hade jag inte igång henne och jag själv var inte tillräckligt koncentrerad... J-kla sämst jag kan vara... Men i alla fall, så rev hon ettan... 2:an, 3:an, 4:an var bra. Till 5:an var jag inte igång i galoppen tillräckligt och jag tog istället för att rida.. 6:an var okej. Till 7:an red jag dåligt i rytmen igen och tappade anridningen. 8:an var ok. 9:an var ungefär det enda hindret jag faktiskt red till. Sedan till sista hindret ville Liza hoppa ett annat hinder så där höll det på att bli fel, men löste sig tillslut. Summeringen av denna ritt är att jag har en fantastisk häst som ställer upp för mig i alla lägen och att jag måste helt enkelt skaffa mer rutin. Det blev tillslut 4 fel och 1 tidsfel. En godkänd debut! 

 

 

 //RD